Förlossningsberättelse del 3!

Det är inte så mycket mer än själva krystskedet kvar av min förlossning nu, men jag krystade i 2 timmar så det hände en del roliga saker som jag vill minnas så därför skriver jag ner dom också. Även om de kanske inte hamnar i ordning.

Det första som hände i förlossningsrummet var att jag fick frågan om smärtlindring, epidural var ju inte på tal om så de vart lustgas och tack tack tack den person som upptäckte lustgas till smärtlindring. Här fick jag första pausen och insåg att jag faktiskt höll på att föda barn, det var på riktigt och vi skulle inte få åka hem förrän hon var ute. De satte en elektrod på bebis huvud för att hålla koll på henne under förlossningen, men under hela förlossningen var de aldrig någon risk för bebis utan hon låg helt opåverkad.

Allting vart ett stort NEJ från min sida genom hela förlossningen kan jag säga, men jag är evigt tacksam för den fantastiska personalen som var med oss hela tiden och gjorde det till en så bra upplevelse som det vart. Jag skulle inte byta ställning, inte dricka, inte bli undersökt, inte bli tagen i, jag ville mest åka hem. De enda jag ville var ha lustgas och ligga på sidan. Vad de än frågade så var de bara NEJ. Men efter övertalning så gick jag med på det mesta.

Runt 10, så kände jag att jag behövde gå på toa och kissa, mest för att de tjatade massa om att det var viktigt, minns även att vi pratade om det på föräldrakursen att en full blåsa kunde stoppa upp förloppet, så jag skulle minsann kissa för att släppa ut ungen nu. Började bli less på att ingenting hände (fast det egentligen hände massor). Så blev utsläppt ur sängen och inledd på toa för att försöka kissa, S var med mig men det minns inte jag och hade ingen koll på att han var där. Så när jag väl sitter där så får jag en värk som jag klarar av att andas igenom utan problem, men sen kommer ytterligare en värk och jag slänger mig upp och ut från toaletten och skriker nu kommer den ut! Trodde jag skulle föda på toaletten och någon måste ju ta emot bebisen så den inte hamnar i toaletten var min tanke, haha.

Men sen tog det ordentlig fart på krystvärkarna eller rättare sagt jag började ta i ordentligt efter toabesöket, så efter bara en kort stund på förlossningspallen där jag fick sitta efter toaletten, fick jag lägga mig i sängen igen, hur jag ville och jag låg på sidan och tog de sista krystvärkarna. Klockan 11.06 så kom hon ut! Med navelsträngen runt nacken och ena handen under hakan är hon född i framstupa kronbjudning. Alldeles perfekt lades hon upp på mitt bröst och S fick klippa navelsträngen.

En kort stund senare kontrollerade de mig och sydde den bristning (grad 2) jag fick innan vi fick in den berömda brickan, som jag inte riktigt förstod hypen kring, men S var mycket nöjd. Jag drack mest upp cidern och den varma chokladen, mackorna tog jag inte förrän jag varit uppe och duschat.

Jag tyckte dessutom det var mycket mycket värre att bli sydd än förlossningen i sig, dels gjorde de sjukt ont, fick till och med använda mig av lustgasen igen och sen tog det en bra stund innan bedövningen verkade medan de kikade där nere. Men de måste gjort ett riktigt bra jobb för jag har inte känt av det någonting alls faktiskt.

Så det var min förlossningsupplevelse det. Jag kan såhär ett par dagar efteråt säga, att jag alla gånger hellre gör om förlossningen än är gravid igen. För även om det var sjukt jobbigt och att de gick så himla fort samt var lite chockartat så har jag ett bra minne och är hur nöjd som helst. Det blev tusen gånger bättre än jag någonsin vågat hoppats på både med tanke på min förlossningsrädsla men också rent allmänt! Jag är himla nöjd med personalen och S var fantastisk som vanligt.

Nu vaknade precis vårt lilla hjärta här så de är väl matdags antar jag!
Kram på er!

Tips från förlossningssängen!

Klockan är runt 03 just nu och jag sitter och ammar lillan. Hon snusar så fridfullt i min famn.

Eftersom jag hela graviditeten tipsat om olika saker här på bloggen tänkte jag att jag skulle tipsa om lite saker jag tyckte underlättade under och efter förlossningen.

Först och främst, har du långt hår? Se till att ha det flätat när det börjar närma sig, det vad himla skönt att slippa ha håret i ansiktet och framförallt var det inte en enda stor tova efteråt vilket det garanterat varit om de varit utsläppt eller bara uppsatt i toffs.

Sno ett par av mannens kalsonger till hemfärden eller ha med dig ett par trosor som är lite förstora. Du vill garanterat inte ha något som sitter åt kring varken mage eller underliv när du precis tryckt ut en bebis genom det. Samma sak med byxorna, stora och så mjuka som möjligt!

Plocka med dig några vuxenblöjor hem! Haha, tänker ni, men det var väldigt skönt att ha i början, dels för att slippa förstöra soffa/säng/andra tygklädda möbler samt mängder med kläder som du garanterat kommer tillbringa mycket tid i. Plus att de ger extra stötdämpning till ett ömt underliv.

Se till att du pratat igenom förlossningen innan med den person som ska närvara. För du är knappt närvarande. Min förlossningen gick så snabbt visserligen men S lämnade aldrig min sida, mer än när han var tvungen att parkera och jag gick in i förväg och det var extremt viktigt för mig.

Be om hjälp med amning direkt om du ska amma! Det underlättar om både du och din bebis gör rätt från första stund och personalen har säkert jättebra tips till er och kan hjälpa till på en gång om något skulle krångla så utnyttja dom!

Sista tipset, packa utefter hur länge ni kan tänkas bli kvar men lämna väskorna i bilen tills ni är inskrivna. Vi tog aldrig in våra väskor, mer än lillans väska när vi skulle hem. De fanns liksom inte tid till det och varken jag eller S saknade innehållet under förlossningen. MEN jag kan tänka mig att det vore helt annorlunda om man har en längre förlossning eller planerar att vara kvar på bb.

De här är ju bara mina egna tips och tankar utifrån min förlossning. Ni som fött som läser här, har ni några fler tips att dela med er av?

Nu har lillan somnat så jag ska också försöka få lite sömn. Godnatt!

Förlossningsberättelse del 2!

Den 4/3 vaknade jag klockan 5, av att jag hade värkar, jag tänkte i mitt stilla sinne att de här kommer ta tid, tog två Alvedon och försökte vila och andas lugnt igenom värkarna. Väckte dock S och sa att han måste hjälpa mig att klocka när jag insåg att de gjorde ganska ont och kom rätt ofta. De kom med ungefär 10 minuters mellanrum och S har i efterhand sagt att de var minst 2 minuter långa redan från start.

Klockan halv 7 började jag känna att de gör för ont, jag fixar inte det här utan måste få komma in och få någon smärtlindring, för alvedonen har inte hjälpt ett dugg, tog några fler värkar och vid 7.00 ringde jag förlossningen och fick där hjälp att andas igenom två värkar via telefon. Samt besked om att vi är välkomna när vi vill men att vi skulle försöka vara hemma så länge som möjligt. Halv åtta sa jag till S att nu måste vi åka, jag klarar inte det här längre, det gör för ont och andningen hjälper knappt. Nu kom värkarna med ungefär 8 minuters mellanrum, så S slängde i sig frukost och vi gjorde oss redo för att åka in. Nu började det göra ordentligt ont och vid 8 kom värkarna med 4 minuter mellan, fortfarande var varje värk ungefär 2 minuter lång, så jag hade alltså inte mycket andningsutrymme mellan värkarna.

Här har jag helt tappat tidsaspekten, har ingen koll alls längre utan skriver utifrån journal och S koll på klockan. Så någon gång mellan 8.15-8.30 åkte vi hemifrån till förlossningen och var framme 8.40. Den absolut jobbigaste värken kom när vi precis kom till förlossningen och skulle parkera, kunde inte ta mig upp i den ställning jag ville stå i (lutat framåt mot något) i bilen direkt så höll halvt på att klättra upp i S knä innan värken passerade och jag lyckades ta mig in i på förlossningen medan S parkerade bilen.

Vart mottagen av två undersköterskor som visade mig in på ett bedömningsrum, där de första jag fick göra var att ta en värk mot en stol, för att därefter försöka kommunicera med dom. Här är jag helt borta, minns knappt någonting av det här mer än de två värkarna jag fick. Nu var de 2 minuter mellan värkarna och klockan är 8.45 när jag blir inskriven. Två barnmorskor kom och de fick snabbt av mig byxor och trosor (+ blöjan full av fostervatten och blod som jag fick från fl när vattnet gått) här någonstans kom S in i rummet, jag fick lägga mig ner på britsen och de konstaterade snabbt att jag var öppen 10 cm. ”Vilket superjobb du gjort hemma” minns jag någon som sa. Men personalen vart lika chockade som mig och S. Jag minns så tydligt att jag tänkte att ”Va?! De skojar med mig” och när jag insåg att de inte gjorde det var nästa tanke ”FAN! Jag får ingen epidural” för det var tanken på epidural jag tröstat med mig i bilen på vägen in. Minns att de frågade mig (medan de fortfarande undersökte mig) om jag kunde gå till ett förlossningsrum, jag svarade först ja, men sen kom dessutom första krystvärken, barnmorskan som fortfarande undersökte mig kände det och sa ”vill du krysta nu?” Ja blev svaret och så de blev en himla fart på personalen som rullade iväg mig till vår förlossningssal med S i släptåg..

Det tog alltså ungefär 10 minuter från det att vi vart inskrivna på fl tills jag låg i förlossningssängen och tog första krystvärkarna..

Fortsättning följer…

Förlossningsberättelse del 1!

Ja, nu har jag äntligen fått lite tid över från vårt hjärta att skriva min förlossningsberättelse.

Som ni vet var vi ju in på tisdagen den 3/3 för misstänkt vattenavgång tidigare under dagen och de misstänkte att ena hinnan hade gått hål men kunde inte säga något definitivt. Jag hade inga mera känningar, lite sammandragningar men de var ju lite av en besvikelse att konstatera att de kunde dröja ett par dagar till innan det skulle dra igång. Så vi gjorde det vi kunde, tog till vara på dagen men tog det ändå relativt lugnt och gick och la oss tidigt. Jag kunde dock inte somna, så låg och slösurfade på telefonen medan S snarkade bredvid. Runt 22.30 så kände jag som en hård spark mitt i magen och vet att jag hojtade till för mig själv att de där gjorde ont och tyckte det inte riktigt var som de vanliga sparkarna. Vid 22.50 gick jag upp för sista kisspausen och då gick vattnet på toaletten! Som tur var! Fattade inte riktigt vad det var som hände först, men när jag kopplade att de var vattnet som gått så började jag gapskratta för mig själv där inne på toaletten. 😀

Så upp och ringa förlossningen, som sa att vi var välkomna in, så när jag ringt gick jag för att väcka S och han’s första kommentar var ”Skämtar du med mig nu eller?!”. Så mitt i allt kom de en flod vatten till som gjorde att jag läckte igenom både binda och trosor så de rann längst benen på mig. Så mitt i hans väckning vart de att kuta tillbaka till toaletten och då insåg nog han att de var på riktigt den här gången. Så upp och iväg till förlossningen, konstaterade snabbt att de var fullt på parkeringen och vi lyckades knipa sista platsen. Men var helt säker på att bli hemskickade eftersom jag inte hade speciellt mycket känningar mer än vattnet gått. Lite små sammandragningar, men inga smärtsamma alls och definitivt inte regelbundna. Rätt fick jag, efter att de konstaterat vattenavgång och kollat bebishjärtljud och gjort ctg, fick vi åka hem med order om att inte bada samt återkomma kl.17 följa dag om värkarna inte kommit igång av sig själv för att komma in för igångsättning. Det behövde vi ju inte… Trötta men lättade över att få komma hem och sova åkte vi förbi donken och köpte med oss mat, för att sedan stupa i säng strax efter 24.

Fortsättning följer….